April:

Efter en lång och kall vinter kom våren igång snabbt. Stona (Wenche och Russely) flyttades till sommarhagen under påsken. Orusst och Krusse går kvar hemma. Där har inte gräset vuxit lika snabbt så de får gå halva dagen på bete och den andra halvan i vinterhagen. Krusse håller på och byter färg nu. Först började manen ändras, det ser ut som en hårfärgning som börjar växa bort. Ni som färgar håret förstår hur jag menar, se bild. Han har också börjat ändra färg på huvudet och svansroten. Ska bli spännande att se hur han ser ut i sommar.

Elvy födde leopardtigrerat hingstföl. Tyvärr dog det efter ett dygn.

Jag har inte skrivit på ett tag. Inom avelsarbete får man vara med om både roliga och tråkiga saker. Roligt är det ju när det går bra för Orussts avkommor på utställningar och tävlingar eller när man får uppgifter om att det finns någon snäll familjeponny eller omtyckt lektionsponny ute i landet efter honom.

Tråkiga saker är ju t.ex när någon häst dör allra helst då ett nyfött föl. Det var det som hände nu ibörjan av juni. Mitt mål inom russaveln är ju att få fram tigrerade russ av bra kvalitet. De tigrerade russen var ju väldigt ovanliga på 80-talet då jag började och är fortfarande inte så ofta förekommande även om det nu finns fler än då och många personer har fått upp ögonen för den utdöende färgen.

När man pratar om nedärvning av färgen så är det två gener man pratar om. Den ena är tigergenen som gör att hästen blir tigrerad på ett eller annat sätt. Den andra är utbredningsgenen som avgör hur mycket den vita färgen, som ligger under prickarna, breder ut sig från bakdelen och framåt. Båda generna är dominanta anlag och det innebär att det räcker med att ena föräldern har det och att om hästen har anlaget så syns det.

Den vanligaste varianten av tigrering på Gotlandsrusset är att de föds normalfärgade och senare blir mer och mer vita, ibland börjar det som vita prickar eller jämnare melering. Detta påminner ju om skimmelanlaget och gjorde också att många tigrerade russ fick benämningen skimmel i stambok osv. Mer om det på annan plats på denna hemsida.

Några russ föds med prickar på färgad botten och ytterligare några föds med en "trasig" vit fläck på bakdelen med prickar. Alla dessa varianter räknas in under minimaltigrering och behöver ingen utbredningsgen för att visas. I mitten av 1900-talet verkar utbredningsgenen fortfarande finnas kvar hos russen. Det föddes flera tigrerade med mycket vitt över ryggen och mycket prickar. Det vita verkar senare ha försvunnit och efter 60-talet har det inte fötts något leopardtigrerat russ. Därmed räknade man med att genen inte fanns kvar bland russen. Utbredningsgenen kan nedärvas till vanliga enfärgade hästar också men den måste ha tigergenen för att synas. Så rent teoretiskt kan den ju finnas kvar och ett sto kan få ett föl med utbredningsgen ihop med någon av de tigrerade hingstar som finns i aveln, alla tre är minimaltigrerade förresten. Chansen att utbredningsgenen fanns kvar var lika med noll. Men....för ett par år sen fick jag mail från en flicka som hade en tigrerad russhingst "Fenomen" e.Allgunnens Opal u.Övarps Krussidull ett Orusststo. Han hade enligt henne fötts med vitt över både bakdel och ryggen och prickar på det. Jag fick några foton som visade hans tigrering men vad det gäller utbredningsgenen så gäller det ju hur de ser ut som nyfödda. Det vita kan ju komma sen undan för undan. Men hon hade tyvärr inget foto på hingsten som nyfödd. Det gjorde att man började fundera på om utbredningsgenen kanske ändå fanns, eller hur pass vetenskaplig den egentligen är. Genen skulle då ha kommit från Opal för Krussidull har den inte, då skulle hon ha visat det. Opal har använts en del av tigrerade ston och fått en del tigrerade avkommor. Bl.a två med litet schabrak och prickar vid fördseln u. Donette, Orussts mamma. Har inte gett någon med mycket vitt vid födseln dock.

Huruvida Fenomen var född med vit rygg eller inte kunde dock inte bevisas med foto tyvärr, jag trodde henne kanske inte riktigt då men är benägen att göra det nu. Och det var hit jag vill komma efter allt förprat.

Elvy födde den 11/6 ett leopardtigrerat hingstföl, fux som grundfärg och prickar på vit botten över ryggen på bogarna t o m på huvudet. Allt såg normalt ut vid första anblick, efter ett tag upptäcktes det att han inte kunde dia. Vi försökte mjölka och ge i flaska men han sög inte i sig. Vi sprutade i mjölk i munnen och såg till att han svalde, det var svårt man fick tvinga upp munnen och ge mjölken (som när man avmaskar ungefär). Veterinären försökte sondmata ner i magsäcken men lyckades inte. Till slut fick jag åka till djursjukhuset Strömsholm, ville verkligen göra allt för att rädda denna sällsynta hingst. Men även där konstaterades att han inte hade sugreflexer och hade blivit för svag och därmed dåliga värden varför han avlivades ett dygn gammal.

En sådan hingst har jag väntat på att få i alla år jag hållt på med russavel sen 1983 ungefär. Detta är ju det största nederlaget som uppfödare jag varit med om. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu vet jag att Elvy har utbredningsgenen och hon borde inte vara det enda stoet i russaveln som har den. Alla russ har ju hingsten Ivan 39 nånstans i härstamningen det är därifrån färgen kommer sen har det nedärvts i rakt nedstigande led.

Elvy är ombetäckt och jag hoppas på en likadan, men frisk, nästa år. Vill ha en efterföljare till Orusst som ju blir 25 år 2012. Krusse ser ju väldigt fin ut, se nya bilderna, men saknar ju utbredningsgen som nästan alla andra russ. Allt lutar väl mot att Elvy får ett sto nästa år, på 7 föl hittills har det bara blivit ett sto så nu kommer de väl på rad.